År 1934. Var ett gott år för S. M. K. Västmanlandsavdelningen
med det första Fredenloppet. Nästa år skulle det slås på stort med ett internationellt storlopp. Vädrets makter och myndigheterna ville dock något annat. Någon dag före tävlingen kom ett telegram med förbud att avhålla densamma. De flesta förarna voro på plats och omkostnaderna efter dåvarande penningförhållande skyhöga.
 Resultatet blev ebb i kassan och stora skulder. Jag kom då att tänka på Röforsbacken.
 Örebroavdelningen hade visserligen haft nån tävling där med negativt resultat, men något måste ju göras. Den första tävlingen hölls på våren 1935 med uppslutning av hela svenska racerförareeliten utökad med några standardvagnar.
 God reklam och en väl genomförd tävling gav ett strålande resultat och de största björnarna mättades. På hösten samma år var det klart för nästa tävling och även den gick mycket bra.

 

S. M. K. Västmanlandsavdelningen hade visserligen inte mycket pengar i kistbotten, men kunde klara sina skulder. Jag måste personligen garantera dessa tävlingsutgifter. Intresset var nu på toppen och V-ås racerbilförare började få vind i seglen varför allt bara var roligt. 1936 på våren hade jag förmånen, att få min gamle, numera avlidne vän, Carl Möller att sjunga in en skiva kallad Röforsvalsen, som lämnades ut på alla tänkbara ställen där reklam kunde ges för Röforsloppet.
 Skivan gick ut i 600 ex. och jag vågar påstå, att just denna skiva med valsen på ena sidan och reklam på den andra gav Röforsloppet den stabila grund och popularitet som det har än idag.

 

Hösten 1936 gav oss de övervakande motormyndigheterna förtroendet att anordna såväl SM som NM i backe. Det hela blev synnerligen lyckat och allt syntes gott.
 För min egen del är det sedan inte så mycket att orda om Röforsloppet. Jag var ledare sammanlagt 11 gånger för tävlingen med i de flesta fall strålande väder och belåten publik.

 

Ur minnet kan hämtas några episoder från svunna tävlingar och dess förarbeten. Vi hade alltid en högtalarbil till vårt förfogande och en gång, jag tror det var 37 eller 38, hade vi med oss en ”svans” med funktionärsfordon från Västerås, även innefattande en öppen bil med musik. I Köping måste vi  stanna vid järnvägen varvid en gammal farbror frågade vad det var för en cirkus. Ja, det kanske är cirkus när allt kommer omkring. Under många år hade vi förmånen, att få ha området kring backen och ut till järnvägen fridlyst. Det var belagt med 50:- kr i böter, att beträda området, utan innehav av tävlingsledningens tillstånd eller biljett. Markägaren, godsägare Larsson i Röfors, var alltid vår prisdomare, men en gång hade han glömt sin legitimation hemma. Stadspolisen från Västerås var energisk och Larsson fick sällskap till mig varvid saken klarades upp i all gemyt.

 

Själv har jag den uppfattningen att röforsloppet blivit en folkfest av stora mått och det är min innerliga förhoppning, att S. M. K:s Arboga avdelning hädanefter liksom hittills skall ha tur med väder, förare och publik till motorsportens fromma. De kronor som kunna komma in på de hastighetstävlingar behövas såväl för täckande av kostnader i samband med de mera fostrande landsvägstävlingarna samt till hjälp åt klubbens egna medlemmar för deltagande i andra klubbars tävlingar.

 

BERTIL ALSED.